För några 20-30 år sedan var antalet klippklättrare i Sverige försumbart. Idag ser det annorlunda ut. Antalet klättrare I Sverige har flerdubblats de senaste 20 åren. De många inomhusklätterväggar som nu finns har bidragit rejält till att även inomhusklättringen blivit mer populär. Det större antalet klättrare har gjort att access, tillgången på klätterklippor har blivit en mycket viktigare fråge bland klättrare. Detta då det helt enkelt är mer konkurrens om klätterklipporna. Som klättrare är det även viktigt att ha god kontakt med markägare och myndigheter och att klättringen bedrivs i samförstånd med dessa aktörer.

Den svenska allemansrätten är skyddad i vår grundlag och den ger oss stora möjligheter att vistas i naturen. Det svenska friluftslivet överlag är såklart när kopplat till och beroende av just allemansrätten. För att leva upp till det ansvar och den stora frihet vi åtnjuter på annans mark i Sverige bör vi alla visa respekt både för markägare och den natur vi rör oss i. Lämna klätterklippan och området runtomkring precis som det var innan du kom. Lämna inget efter dig och skulle någon annan ha misskött sig får du gärna städa upp efter dem. Lever du efter detta så kommer även besökaren efter dig få uppleva närapå orörd natur från sin bästa synvinkel.

Allemansrättens honnörsord är ”inte störa och inte förstöra”. Viss klättring omfattas därmed av den men om vi sätter in en borrbult eller använder en klippa så ofta att det bildas en stig har vi gått utanför vad som täcks av vår allemansrätt. Så kontakta markägare och i vissa fall Länsstyrelsen innan du börjar utveckla en ny klätterklippa. Frågar du är det inte omöjligt att du även får röja undan sly och liknande vegetationen som stör klättringen. En god dialog med markägare och ibland Länsstyrelsen är det viktiga i den här frågan.