Klättringens historia

Bergsbestigning började utvecklas som fritidssysselsättning av välbemedlade människor på 1700- och 1800-talen. 1786 bestegs Europas högsta berg, Mont Blanc för första gången. Det ledde till att intresset för bergsbestigning kom igång på allvar. I början handlade det mest om att utforska nya bergsområden och att vara först upp på olika bergstoppar. Klättringen var inte särskilt tekniskt svår med dagens mått mätt. Utrustningen var inte heller särskilt avancerad utan bestod av rep av hampa samt andra naturfiber och man bar kängor med lädersulor samt randbeslag av järn.

Klättringen utvecklas

Under början av 1900-talet började det göras bestigningar av alptoppar som än idag anses vara svåra. Även klättring på mindre klippor började genomföras i större utsträckning. I Tyskland klättrade man leder av svensk grad 6 redan på 10- och 20-talen. Utrustningen var fortfarande relativt enkel. Om förste mannen föll fick det fortfarande allvarliga konsekvenser. Först efter andra världskriget började klätterutrustningen utvecklas ordentligt. Kängor med gummisulor gav bättre grepp och starka samt lätta nylonrep gjorde klättringen betydligt säkrare.

På 1960- talet började man använda sittselar av den typ som används än idag samt mjuka klätterskor med friktionsgummi. Dessa skor var ett ordentligt uppsving för klippklättringen och de var så effektiva att en hel del klättrare tyckte att det var fusk att använda dem. På 60- och 70-talen började klättring på mindre klippor anses som en sport i sig och inte bara som tidigare, träning för bestigning av stora berg.

På 50- och 60-talet började man använda metallkilar när man klättrade. Kilarna gjorde mindre åverkan på sten än de tidigare dominerande slagbultarna och var dessutom lättare för andremannen att rensa. På 70-talet kom så den fjäderbelastade kamsäkringen som gjorde det möjligt att säkra sig i sprickor med helt parallella sidor.

Klättring i Sverige

I Sverige fanns det under 1960-talet en alpin sektion i Svenska Fjällklubben som höll på med klättring. Den växte och 1973 bildade klättrarna sitt eget förbund som 1974 fick namnet Svenska Klätterförbundet.