Utomhusklättring

Klättring är en utmanande fritidsaktivitet som växer. Idag har Sverige uppskattningsvis ca 20 000 aktiva klättrare. Här nedan kan du läsa mer om klättring utomhus och dess olika begrepp och former.

Klippklättring

I begreppet klippklättring innefattas all klättring som görs på en ren klippa, utan vare sig snö eller is, i en miljö som inte är alpin. De flesta utomhusklätterformerna kan sorteras in under den här kategorin.

  • Friklättring – Motsatsen till aidklättring innebär att man inte belastar utrustning som sele och rep när man klättrar. Det säkringar och rep används till är istället som ett förebyggande säkerhetssystem. Friklättring är den vanligaste formen av utomhusklättring idag. Tradklättring, sportklättring och bouldering faller alla in under den här kategorin. Även isklättring och alpin klättring kan räknas in under friklättring så läng du inte hänger i utrustningen.
  • Sportklättring – Om en leds säkringar helt utgörs av borrbultar så är det en sportled. En sportled är ofta brant och går längs en klippa som helt saknar sprickor och andra naturliga fästen.
  • Tradklättring – Om leden däremot säkras med kamsäkringar, kilar och andra egenplacerade säkringar så rör det sig om traditionell klättring, vilket i dagligt tal förkortas till tradklättring. Denna form av klättring kallas även naturligt säkrad klättring eftersom man använder sig av naturliga sprickor för att placera säkringar. En led som säkras med en kombination av borrbultar och de säkringar som används vid tradklättring kallas för en mixad led.
  • Aidklättring – Även kallat artificiell klättring kallas den klättring där du använder rep, sele och säkringar som hjälp för att ta dig upp. Du placerar kilar, bultar och andra säkringar på lämpliga ställen på klippan för att med dem som hjälp vinna höjd. Du kan även ta hjälp av stegar tillverkade av nylonslingor. Använder du inte slagbultar när du aidklättrar kallas klätterformen clean aid.
  • Bouldering – När du klättrar på stora stenblock eller små klippväggar där du inte kommer så högt över marken att du behöver använda rep kallas bouldering. Du kan istället använda crash pads – en slags madrasser som dämpar fallet om gör ett misstag eller helt enkelt vill hoppa ner från klippan.
  • Fri soloklättring – Detta är den farligaste formen av klättring. Vid fri sols används ingen säkerhetsutrustning alls och ett eventuellt fall om du befinner dig tillräckligt högt över marken får oftast fatala konsekvenser. Denna form av klättring har uppenbarligen små säkerhetsmarginaler och erbjuder i princip inget utrymme för misstag. Dess lockelse finner du garanterat i dessa faktorer.
  • Deep Water Solo (DWS) – innebär fri soloklättring ovanför djupt vatten. Vid fall hamnar klättraren i vattnet. Vid fall i vatten från höga klippor uppstår givetvis risker och det gäller för klättraren att försöka hålla kroppen i rätt position för att undvika skador vid landningen i vattnet.
  • Storväggsklättring – Innebär att du klättrar på riktigt stora klippväggar som ofta kräver att du övernattar på klippväggen. Övernattningen kan bl.a. ske i så kallade portaledges, en kombination av hängmatta och tält som hängs upp i säkringspunkter på väggen. Storväggsklättring, på engelska bigwallklättring innebär ofta att hela eller delar av väggen klättras med aidklätterteknik och att den tunga packning om krävs med mat och vatten för flera dagar hissas upp i etapper.

Alpin klättring

Det du tänker på när någon säger klassisk bergsbestigning. Alpin klättring innebär klättring i större berg där du ofta rör dig över både sten, snö och is för att ta dig upp för väggen eller upp på toppen. Vid den här typen av klättring kan du behöva forcera blockterräng, korsa glaciärer och pulsa i djup snö uppför branta snöfält. En av de stora skillnaderna mellan alpin klättring och klättring i låglandet är att det inte behöver vara teknisk svår klättring som ger utmaningarna vid alpin klättring. Det är oftare distanserna, vädret, tunn luft och svåra och farliga snöförhållanden. Vid alpin klättring använder man sig av både isyxor och stegjärn för att kunna röra sig effektivt uppför den snö och is som berget oftast erbjuder.

  • Alpin klippklättring – Om klättring sker på endast en klippa i alpin miljö, kallas det alpin klippklättring.
  • Skidalpinism – En annan form av alpin klättring är skidalpinism, där du använder dig av skidor för att ta dig upp och ner för bergen. Detta brukar ibland även kallas för skidbestigning eller topptur.

Isklättring

Denna form av klättring sker genom att du med hjälp av stegjärn och isyxor klättrar upp för frusna vattenfall eller andra branta isansamlingar som bildats på klippväggar eller i naturliga rännor. Som säkringar används speciella isskruvar som ifall isen är stabil är väldigt pålitliga. Svår isklättring innebär att det finns mindre is att säkra sig i.

  • Mixklättring – Om en led består av is kombinerat med klippa kallas det för mixklättring.
  • Drytooling – Om en led är helt fri från is men ändå klättras med isyxor och stegjärn.